löper i rävsolen
när jordeskorpan brinner
sargat kött
hänger benen
håller av
håller hårt
ditt huvud
i mitt sinne
svullnad över jordeskorpan
trådar sig girigt lent
ett draget tillstånd över natt
och döden kvicknar till
i det innersta
i det yttersta
står tiden still
och evigheten lämnar oss
till vår ensamma svullnad