Friserar mina ord

Klipper orden med min sax. Friserar och förbättrar. De blir lite bättre och lite snyggare. Kommer inte längre ut som grodor. Snarare som små koalor. Det största och finaste ordet äter jag upp själv. Känner hur det värmer. Närmare än så kan jag inte komma. Bättre kan det inte bli. Byter mitt fulaste ord till dig som är girighet. Jag vet. Reser mig från livet och förfäras över den saknade glöden. Besväras över den svala andan. Över den fula vanan. Över den hjärtlösa vardagen. Vem kan ta livet i kragen?

Kliver på sagan igen

En liten människa jag gillar. Ett hår lika ostyrigt som mitt liv. En känsla jag länge tappat efter vägen. Nu kliver jag på sagan igen. Skakar av mig drömmen då jag inte längre kunde andas och tror på mig själv. Jag tror på mig själv. Men livets friktion känns tung i kroppen. Skriken alltför djupa. Drömmer om revolutionen och en knuten näve. Om en värld i rött. Om en kärlek som inte dött.

Håller ditt jag mellan händerna

Mörkt när mörkret kommer. Sent när timmen slår. Ljuset så långt borta. Juli spelar svår. Åren går och så jag. Håller ditt jag mellan händerna och går. Släpper inte taget. Nu ska jag bara gå. Nu ska jag bara få. Ett minne att sakna. Min mun är full av juli och jag lovar att leasa dig imorgon. Ditt huvud och ditt jag. Våren gör mig yr. Här står jag och håller ditt jag mellan händerna.

dagen tar
och natten lämnar
andas
i ett svep
löper utan stilla ro
kliver mellan drömmar som pyser
hårt
reser ragg som tiden tar
och jag lämnar
senare vill jag minnas
det hjärta som slog