Springer hem i slowmotion. En röd strimma på himmelen fryser ögonblicket. Sirener skriker i stadsbilden och bromsar mina tankar. Låter sekunderna falla till marken och ser de krossas. Känner stressen stråla och försöker springa fortare. Saknaden hänger kvar i mig som en hungrig skugga. Kliver över ett trasigt minne och drar ner ridån. Turen dröjer och jag replayar. Igenochigenochigen. Vad mer kan jag begära än att springa hem?
