hal i hel
halka
har
en rest
från dina minnen
önskar
att du
klev vidare
in i mig
och somnade
så skuren i mitt liv

röd himmel fastklämd i en dag
oval i chimären
klipper tre
en för mig
för dig
för oss
och en fjärde för ovissheten
som aldrig vill
kliver
av
över
och på
en gren av tvivel
som river
kliver
av
en helhet
som fanns
i ett fruset bo
då buren kropp fick även ro
då manuset
redan var skrivet
och sagan ropade skall
då all
världens dag
rev september
och ville fram

naken natt
i en modstulen timme
svår haltande dag
ett eko
i
ett nära nu
ingen
annan
ingen annan
kan
vara nära som du

böjda hudflagor
i evigt fastbrunnen tystnad
en man står på gråt
utan det yttre
är han ingen
och någon virkar hans fall
han hyvlar en hud
och önskar det röda
kommer hem
kommer bort
översköljd av resta minnen
som lustar en själ
väl hemma
i fastbrunnen tystnad
drömmer han
att någon vill honom väl

sjukt dagurin
sveper feberns sår
leker med mitt inre
som dragen hud
siktar gråten
itu
skalar mitt jag
när jag låter ett vara
vara här
går förbi
min herre
och mitt lugn
andas
stadigt idag

hära
nära
kära
vara
bara
underbara
hära
vara
nära
bara
kära
underbara

fritt fffffall
i farande höstregn
över
står
han och ser mig
och jag kkkommer
sårbar i ett allt
här
i mitt jag
jag är
aaaaallt
och
han
är ett mitt
jag länge saknat