såret är ljuset
ljuset är jag
jag är mina ord
mina ord är jag
stå stilla
stå stilla idag
när ljuset möter mig
när såret sluter sig

mörkeröga i själen
snövita öde landskap
tät skog mot nattsvart himmel
en hare dräper på hemvägen
en pojkes ord
försvinner med en säck på ryggen
i virvlande snö
försvinner med en säck av små pojkord
kvar står pojken stum och ordlös
singlande flingor möter hans lilla kropp
stilla natt
det är så tyst att han hör snöflingorna falla
träden viskar ord som pojken sagt
ord som varit honom nära
mamma
pappa
hemma
nu kan pojken inte längre säga detta
alla ord är plötsligt borta
stulna, besudlade
avskuren från världen
kan han nu bara titta på
och allt detta
för en galen jävla julhare

Dräper du mitt blod itu
dödar du min solfamn
fångar du mitt innersta
och gråter mig till sömns
när jag vill
när jag vill
Jag skjuter ditt hjärta rött
söndrar dina vener variga
sjunger för din såriga själ
och gråter dig till sömns
när du vill
när du vill

vriden värld i sprickor
sa gud förlåt
all gråt, all föruttnelse
kommer det inifrån?
lovar att vara en god människa
lovar att vara nu
bara jag får sitta
på din högra, bara sitta där
på din högra sida
världen vrider sig, tiden tar
såret blir ett större sår
såret blir det såret
det vridet spruckna såret
det växer ihop med människan
till ett, växer ihop till ett
och kan jag skilja det åt,
klippa av och sära
sa gud förlåt?

barnets trådar
trasslar inåt
trådar som stör
som skaver inåt
skulderbladen söndriga
på barnets sköra rygg
så tungt av allt rivet
det ser sig om i mörkret,
i det hårda sängmörkret
luktar på moderns nattlinne
för minnet av henne börjar blekna
blekare och blekare för var dag
men minnets av en sårig tid
finns alltjämt kvar
Barnet vill kamma ur
tröttheten ur håret
klippa av trådarnas trassel
alla de trådar som stör
som skaver inåt
klipa klippa klippa av
de nerver som skrapar
det innersta

När himmelen rasar
kryp då närmre
det finns gott om plats
i mig

svag i dig
när huden slappnar av
och december kommer
rovgirig och nattsöt
super sig tanken
röd med mig

din sårnål tränger
djupt ner i min hudficka
vrider om i min skarv
slipar ner
min andedräkt
till spruckna kippanden
spruckna läten i tid och otid
spricker hårt mot ytans drev
andetag i sidled
munnar stannar ordlek
din sårnål gör hål
i mina vener
helvetesskrik i ådror sköra
dodonk do donk
snälla,
kunde du inte
bara gått hem

lögners härande
små farande i luftvalvet
sliter sig från tungrotens innersta
och fräter fridens själ
undran undrande vad för
från var de kommen
och jag kan endast gråta
din fråga
så ekande brännande
och i ljuset är jag så liten
i ridån så grumligt hudlös
ljuden dragna isär
och jag
gräver marken tung
där vi krympta står
klädda i randigt

Ett hårt lejonben
ner i det svarta såret
det svartsåriga hålet
gräver ut det röda
i cirklar
broderar hjärtats slag
som ärrar sig vilt i din mun
ner i det svarta såret
fräter ett hårt lejonben
ett ben som gnagt
ihjäl livet
de små hade inte en chans
de sprang för glatta livet
men livet hade inte en chans
i cirklar vansinnescirklar
broderas mitt svarta sår igen
friteras mitt svarta hål igen
och jag har inte en chans?

Ursonen syr igen
mina andetag
han syr igen
mina andetag
för att lämna febern ifred
i hans öga
brinner skuld
sårig skuldskorpa mot
en himmelsbrant
jagade ögonblick i hans famn
somnade aldrig
vaknade alltid i svett
några gav mig vatten,
-stackars sate vad du stinker!
rösterna enades i trösten
några bar barnens hud
styckade delar av Gud
skulderbladen hängdes i himmelen
hängdes i rosa skörhet
närskulden brändes fast i könet
och könet brändes fast i gud