hudhjärta på spikmatta
onda slag slås
känner inget
mår inte längre
hudhjärta flås
sprickor spricker spruckna
leder söker var
att varas och dagas
hammaren slår sig blodig
och varet vågar ljuga
säg, händer det nån gång
att du vill flå mig?

avkall
iskall
avfall
varigt öga böjs
tåren stannar halvvägs ner
ögat sys
kroppen klyvs
eroderar klart i min mun
i min varigt klara mun
feberflickan kräks ärr
ärr efter ärr efter ärr
kroppen spricker ord
orden spricker hud
utanför en känsla
står jag där itu

Sy en vy
på blekhet hy
rodnaden bränns i min kulvert
slagen känns i det innersta
du och jag
jag och du
hand i hand
han och hon
hon oh han
hand i hand
hand i hand hand i hand
vilset jag
urgröpt dag
och din morgondräkt
är så jävla ful
att jag går sönder

Vräk mig ur din strupe
fjädersjäl
jag vill inget annat

I trafikens täthet
vid dig med dig
jag öppnar min bröstkorg
för dig i morgonljusets klarhet
och du är så vacker
att trängseln blir uthärdlig

Nervkyss i dårhus
faller ur min sårlinje
dårkyss i handfat
syr ihop nutiden
syr ihop dutiden
lämnar ett ljudmärke
av svullet skinn
i förtvivlan går du in

öl mot skavd lillkropp
skapar sprickor spräckta
farande i mitt öga
hänger fritt i ett fall
ölen skaver fortfarande i mitt öga
mästaren gråter förbi
orden som varit ett allt
bortom det vidunderliga
ligger sparlågan dräpande sval
när
är tiden slagen
slagen tid är här
här
och här
och jag bjuder på hunger
när kvällen smyger inpå
och mästaren gråter förbi
det här som finns inuti
samtidigt som hunden kissar bort
en dag i sänder