skadade du mig
när du drog dina minnen
nära mig
som en skärva hud
om natten

mellan elden
genom kroppen
bredvid gråten

och genom det trådlösa
inre landskapet
skar du av mig dagen
vävde in mig
i ditt såriga var
där ryggraden brände
som livslinjens svärta

skadade du mig
när du höll gårdagen
girigt mellan dina händer
i stram fosterställning

om natten
mellan livet
över tiden

istället för mitt jag
så varsamt
så varsamt
som ett brännmärke i rött

ljust råmade skogen
när gryningen kom i maj
som två dårar på rad
bland båtar och bråte
bröt vi upp tystnaden
och hittade ett däck så stilla

munnen smakade alkohol
rodnad och eufori
smakade tobak och yviga tovor
därborta i skogen hände festen
här i det stilla däcket
hände vi?

ditt röda hår
brann
mot ditt allvar
min röda mun
mot dina fräknar
brann

I takt rörde sig natten
och ljudet av våra ord
flög in i våra kroppar

och när morgonen kom
flög vansinnet in i mig
och från det stilla däcket jag gick

kliver över karga liket
så sargat, satans dött
fattiga man, jag ser dig
jag så in i döden trött

oro värker i min ådra
sväller under natt
under huden
nålar åla
kryper, nära, fast

livet skär
livet skördar
skrapar det som såtts
livet sår, livets sår
så in i döden trött

Gräver upp
min sorg med händerna
i mörkret
vänder jag den bort
hänger upp
den i träden
på avstånd
ser jag den gråta
torka i takt med gryningen
från verandan ser jag
hur den glidit av
försvunnit ner i marken igen
min sorg
för evigt
ett kretslopp i mig

om livets skärva löper
längs hela livslinjen
skärselden för evigt
i mitt inre brinner
ensamheten klyver
min dag itu
rusar jag åt sidan
förtvivlar jag tiden
skälver jag jorden
för att överlåta
kroppen min
åt den sista
måltiden

skaver
liket
som
min
andedräkt i
solskenets
gråa mun
är jag
illa ute


gråt
inte
mer
din
kropp
kommer
att älska
och älskas
i sinom
tid
tills
dess
kan
du
bara
vänta
vänta
på något
större