Som nattens svarta fåra
sargar dagens ansikte
som dagens sista gråt
river i hudens bröst
skär ditt sår mig
du mitt sår
ärrat och naket
svullet och gråtet
sväller ihop för natten
kurar ihop sig för dagen

vill klia hål på dina såriga armar
bita itu dina sparvkinder
skjuta ihjäl dina ord
huvudlöst
jag föll
i dig
tveklöst
jag dör nu
i mig

Gråt över mig
gråt
över den sista människan

och idag. När regnet faller tungt. Och radioskvalet står på i bakgrunden. Blåser sommaren förbi utanför fönstret. En man utanför försöker fånga den. Och bredvid honom klappar hans hund händerna. Och idag. Ska jag vakta drömmen. Som lever mittemellan. Som utmanar och utstår. Min dröm som går bredvid. Håller huvudet högt. Som helig tystnad.

och morgonsvedan som bultar i existensens nerv och såret som skaver med dess precision det vet vad det gör det vet precis vad det gör