en kropp lagad

som gammalt lapptäcke 

skärvor 

fäster inte längre

i det stora

håller trådarna

nära

vill sy mig hel

men huden blöder

ihjäl

öppnar såret

med nålspetsen

skärvor så nära

mitt innersta

så nära

det jagade slutet

älskade 

förbarma dig
släck min sjuka förtvivlan

älskade 

hela mig i stilla nåd

älska

hela mig
ja hela mig

varför
kan du
inte bara
älska mig gud?

ro
min oro
över
den nära
natten

vatten stilla
urblekt intakt
vakande dimma
oh korpar

flyter dagen
omkring
i helande natten?
gråter dagg min själ
till ro
Oh låt min oro
strypas omkring

där utanför gränsen
nedanför ordet
om natten
tar natten mig
om natten tar mig
tar natten
mig

när jag var              

liten

tecknade jag

dina fräknar

på min nakna vägg

I ett försök

att lära

mig ta på det

oåtkomliga