till våra huvuden
binder oss kransar
av minnen
till livets huvudakt
Skjuter våra sinnen åt sidan
för att tänka klarare
broderar våra tankar hårdare
för att klara undergången
Nu med ett barn i oss
går vi större
ja vägen fram trasar inte
längre våra kroppar
skaver inte längre leran
mot våra knän
i gryningen talar vi
för varandra
knyter näven och känner slag
innanför rustningen
själens tanke
är den största
