stryp
en dag
av mig
ur syrsdansen
flyter ren gråt
och ur broderns lyrikfylla
saxar sig tankarna
ärrigt ut
och svär oktober fri

I torkad lejongråt
löper kroppens
kyla svart
Av skrotigt revben
i gråskala
skalar jag mig ren
för din svärta

svindlande björkhjärta
i hurets gungning
snittar trädets ljud
mot gniden trähud
ristar
ett svar på stammen
och gör kväll

yr
i en havslukt
av mig
nära slaget
och fixeras
av en fryspunkt
av larm
en barm
att dras mot
nära en kluvenhet
att vara
bara
för
ett nu

Himmelen faller
Och jag kan inte längre ta emot
Knakar
För ett enda
långt rop
att komma hem