röd vision
faller
nerför serafens
kapitalspydda fasad
det var väl bra
att de som har mycket
fick ännu mer
gud
vad jag föraktar
människor ibland

sparade en låga
ur skärseldens bröst
skar den ur
tiden
snittade
den ur led

ur morgonljusets
bleka krage
lågans hud
sig sakta
spred

sakta
stilla
som ruelse
om natt
skoningslös
och lössläppt
som ruelse om natten
den tomma
i ett ögonblick av rött
skar du blekt
skärselden
skar du så
blekt ur ditt bröst