Och alla dessa människor
Som från första stunden
Inte valt att stilla andas
Eller resa kropp
Som inte valt att söndertrasas i hjärtamningen
Ej heller valt att få själens innersta stympad
Alla dessa människor
Som i smutsskavd tunnelbana
Inte valt att åka till tunga, hjärndränerande arbetsplatser
Där chefen puffar fincigarr och höjer sin egen lön varannan vecka
Där hälsovård och cappucino inte är något alternativ
Och där stämpelklockan fortfarande existerar
Och alla dessa människor
Som om natten river himmel
Och fräter sina drömmar i sank
Som undrar för vad
Ska vi resa kropp
Och slita hund
Idag
För vad?

slakten börjar
när himmelen saknar
svärtans svarta hål
närheten finns
när ingen har den
sårets
inget förutom inget
kan nånsin tala stort
inget förutom saknad
kan hela novembers sår
jag är ditt november
och jag är ditt sår

Om natten
skedade skuggorna
din kroppsådra bleka
Såg jag på från fönsterblecket?
antecknade dina skuggveck
som strök som avlad sinnessjukdom
mot natthimmelen
såg jag på från andra sidan
när dina drömmar flöt
omkull i mig

Och mitt i julis heta virus
Samlar dåren sina tankar
Räddas den som räddas kan
Salig är sömnen inatt

Hela ensamheten i ansiktets vara
Dimridå näve fallen
Så lät du oron bli i nattgråten
bli i hörnet av
din såriga varighet

Hela högar hade hon hyvlat. Han hade hyvlat henne. Han hade hyvlat henne helt. Hela horbitar. Horbitarna hade han haft hängande helt hudnära. Han hade hatat henne. Han hade hyvlat henne. Härsken hud hade han hängt högt, hennes härskna huvud hade han haft hängande. Hennes hy, het hyvlad. Hon hade hånat honom. Hämmat honom. Hunsat honom. Hållit honom hårt. Husfriden hade havererat. Hemmet härjat hägn. Hon hade, hastigt havande, häcklat hans hårlösa huvud. Hotat havandeskapet, hittat hans hemligheter. Hastigt hade han huggit hennes huvud, hyvlat hennes hud. Han håller hennes hopklistrade horhjärta, håller högt, håller hårt. Herregud, han hade hyvlat henne. Herregud. Herregud. Herregud.

Slagen iris rytta fara
Natta skriken sova barn
Riva nätter klösa himmel
Bleka såret ytligt såret bleka
Svarvar vackert tomma natten
Glesa skymning fara rytta
Trösten bråda gryningsslutet
Viska slipa skymningssbarna
ytligt bleka såret såret bleka