röd vision
faller
nerför serafens
kapitalspydda fasad
det var väl bra
att de som har mycket
fick ännu mer
gud
vad jag föraktar
människor ibland

sparade en låga
ur skärseldens bröst
skar den ur
tiden
snittade
den ur led

ur morgonljusets
bleka krage
lågans hud
sig sakta
spred

sakta
stilla
som ruelse
om natt
skoningslös
och lössläppt
som ruelse om natten
den tomma
i ett ögonblick av rött
skar du blekt
skärselden
skar du så
blekt ur ditt bröst

stilla varde ditt jag
i motljusets trötta låga
en skugga
på kinden din
strök jag med tanken
jag vet den kändes
som morgonljuset
strök jag med tanken
ditt jagade jag
så stilla

spår, tysta ligger
i vila
på paris gator
där Moulin rouge andas tungt
bär historien upp mig
där på dess baksida
skär jag upp dåtiden
där någonstans
kan jag vara mig själv

en man
köpte
en gång en mask
för att
lägga i sin
tändsticksask
På fönsterbläcket
la han asken
och högläste
för masken hela natten

Det var en ensam man
en ensam mask
och en ensam natt

i denna blekta värld
av ensamhet

huvudstupa
över huvud
stupa över fall
emellanåt
mitt huvud
nynnar jordens
avgrundsskall

följer din linje upp
ner mot hakan ett sår
trottoaren bildar ett kaos
och jag är där
och jag är där
som dramaturgin i ditt kapitel
och jag är där
som vården i ditt liv


stryker ditt allvar mot mitt jag
rundgång utgång
hemgång
Gud det kommer tillbaka
som litet barn skyr elden
kommer det tillbaka
och jag är där
och strör sår i din hud