suger av
din
kropp
utanför mig

natten skälver dag
och utanför
mitt fönster
håller
sagan slutet
i sin hand

vävde du mig en dröm
som kollapsade från sin början
i ett mörker
av oro
slog du mig
sönder
som en frusen gryning
tog du mig
hemifrån
vid slocknade ljus
i skymningen
grät jag
stilla
över
den duva
som lät sin dröm
fara itu

men

som

frånvaron

av din hud

slår

upp mina ögon såriga 

sveper

dagen natt

bredvid

mitt jag

himlen gapar
kluvet
när du gått
om natten
jag skriver böner
på mina ögonlock
skrapar minnena
baklänges som sår

om dagen
står jag ut
och håller
din huvud
i min kappa
som om
inget hänt
som om
du fortfarande
andades mig

andas
mig
gråt
mig levande
om så
bara för idag
när du gått
och himmelen slagit läger
i det svarta
går jag också
sönder

ditt jag
med mig
i natten
jag håller
det
mellan mina
händer
släppa
vill jag
aldrig
aldrig
vill jag
släppa taget

Samtidigt nattsältan smeker kinden bleka 
Som att öppna din tårfyllda hjässa med sprit
Tidigt den ovala rösten smeka
Skulderblad i herrens oro
Ljuset blekna ljuset bleke
Då rummet sys ihop av natt
kropp du skakar vakar
såren vakna såra sakna
så skavde jag mig nära dig
som ett skulderblad i herrens oro
min herre min herre
sprätta rummet med dag
lägg din andning på min panna
tryck din hjässa mot mitt bröst
din röst din röst
i min hud
bli med mig 
Gud

syr upp

din andedräkt
på mitt bröst
doften rik
spetsad

över mig
spretigt
gryningsmönster
under mig
utspilld vargtass

hålla huden
huden hålla
vackert hålla
huden vackra

nära natten
evigt nära
ditt bröst i mig
bland gryningshavet