Gräver upp
min sorg med händerna
i mörkret
vänder jag den bort
hänger upp
den i träden
på avstånd
ser jag den gråta
torka i takt med gryningen
från verandan ser jag
hur den glidit av
försvunnit ner i marken igen
min sorg
för evigt
ett kretslopp i mig

om livets skärva löper
längs hela livslinjen
skärselden för evigt
i mitt inre brinner
ensamheten klyver
min dag itu
rusar jag åt sidan
förtvivlar jag tiden
skälver jag jorden
för att överlåta
kroppen min
åt den sista
måltiden

skaver
liket
som
min
andedräkt i
solskenets
gråa mun
är jag
illa ute


gråt
inte
mer
din
kropp
kommer
att älska
och älskas
i sinom
tid
tills
dess
kan
du
bara
vänta
vänta
på något
större

för in
din
kropp
mellan
mina ben
mellan
min hud
och det som skaver
gud

trådar
utanför
skötet
hänger
som sår
blöder
mig ihjäl?

för upp
dina
ord
i mitt
jag

söv mig om natten
jaga mig hem
gud
och fräls mig
från det brännande
minnet
som skaver

en kropp lagad

som gammalt lapptäcke 

skärvor 

fäster inte längre

i det stora

håller trådarna

nära

vill sy mig hel

men huden blöder

ihjäl

öppnar såret

med nålspetsen

skärvor så nära

mitt innersta

så nära

det jagade slutet

älskade 

förbarma dig
släck min sjuka förtvivlan

älskade 

hela mig i stilla nåd

älska

hela mig
ja hela mig

varför
kan du
inte bara
älska mig gud?

ro
min oro
över
den nära
natten

vatten stilla
urblekt intakt
vakande dimma
oh korpar

flyter dagen
omkring
i helande natten?
gråter dagg min själ
till ro
Oh låt min oro
strypas omkring

där utanför gränsen
nedanför ordet
om natten
tar natten mig
om natten tar mig
tar natten
mig