din gråt
i varje takt
hal
som om
de vore väsen
i stökig lägenhet
vårdamm virvla
trötta, fria
som om
det vore jag
hålla hud
hårt den hålla
gryning komma
natten gå
stryka huden
hålla hårt
om natten
ditt varat
om natten
hårt jag hålla

den sista tåren
uppfläkt
baksidan
din handflata
skrovlig hy
bultar
oroligt
under livet
kan
såret läka
nu?

livet
lutar svärtan
nära

rodnat sår
faller
inåt

dragen
dag
mellan
gråt

du
jag
vi

mittemellan
gud
och såret
sliter du
av
mig orden
utanför
min kropp
står
ruelsen
stadigt
står
stadigt
intill
den
heliga jorden

huvudet
kapa
huvudet
stå
lida
vara
människa
hela
skära
resa
bära
mittemellan gud
sliter
du
av
mig orden

röd vision
faller
nerför serafens
kapitalspydda fasad
det var väl bra
att de som har mycket
fick ännu mer
gud
vad jag föraktar
människor ibland

sparade en låga
ur skärseldens bröst
skar den ur
tiden
snittade
den ur led

ur morgonljusets
bleka krage
lågans hud
sig sakta
spred

sakta
stilla
som ruelse
om natt
skoningslös
och lössläppt
som ruelse om natten
den tomma
i ett ögonblick av rött
skar du blekt
skärselden
skar du så
blekt ur ditt bröst