lördag 28 februari 2015

På torget till höger står en arg massa
skallar och dövar sitt sjuka med sprit
skanderar att svarta är lata och kassa
de borde inte alls få komma hit
och flaggan den vajar och ansikten skålar
-ut med patrasket vi vill inte mer
tillsammans de brölar, ryter och vrålar
-muslimer är snart det enda vi ser

På andra sidan de möts av protester
människor som inte vill vara som dom
de ropar att nazismen är ynkliga rester
av en tid som på allvar borde börja om
solidariskt ska vi tillsammans vandra
ta hand om de som söker skydd
vi ska inte kalla dom för dom andra
ty av av samma trådar är människan sydd
och timmarna gå och ropen de skalla
men massan till vänster fylls på allt mer
Sverige är till och för oss alla
-nu är det dags att besegra er!

fredag 27 februari 2015

en skog mättad
(anemisk)
ett djup
av skuren ådra
skär genom trösten, fast
en skog som böjer sig
för en kyss i ögonvrån

för ett djup att andas i
ett rum i skogen
övertänt

där gråt inte hörs
och juli smsar döden

jag vet
att du inte finns

torsdag 12 februari 2015

sprungen ur
tomrummet
grät hon sig ur
det eviga såret

skar sig
ur verkligheten
för att
rena smärtan
och tälja fram
de drömmar

som gud
låtit gömma
i henne

lördag 7 februari 2015

klär av besvikelsen
med sotad trasa
din hals var den vackraste

fredag 21 november 2014

Så som
din andedräkt går in
i min hud
förenar sig med
mina celler
bryter gränsen upp
det mellanrum
som grävt sig plats
och värker
mitt liv fritt

lördag 8 november 2014

Han hade tappat bort
instruktionerna till
livets inställningar
famlade runt i tillvaron
på knä
saxade orden för att förstå
följde sin livslinje
som drog åt vänster
höll sig på det vackra avståndet
och om natten kysste
han sig själv godnatt
och höll sina revben hårt
för att orka stå
mitt i det ofattbara

fredag 7 november 2014

hon tatuerade in minnet
på sin skavda hud
skrev sig in i
framtiden baklänges
spårade ur sig själv
tillsammans med det högfärdiga livet
försvann in
i det ljuva, det varliga
som en renad vodkablomma