Springer hem i slowmotion. En röd strimma på himmelen fryser ögonblicket. Sirener skriker i stadsbilden och bromsar mina tankar. Låter sekunderna falla till marken och ser de krossas. Känner stressen stråla och försöker springa fortare. Saknaden hänger kvar i mig som en hungrig skugga. Kliver över ett trasigt minne och drar ner ridån. Turen dröjer och jag replayar. Igenochigenochigen. Vad mer kan jag begära än att springa hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar