Skulderbladen vända mot såret
Dunkande dag lyfter
Min andedräkt ut ur
Det svala rummet
Där bröder dricker svartöl
Och kliar sig i håret
Där skorporna flyger som nerver i luften
Till mig
Och du skalade av mig min hud
Slickade på mina vener
Och fläckade
Min mun
Ditt huvud luktade grått
Och gapade i alla akter
Ditt huvud tog du av dig
Och satte på mitt skulderblad
Gnisslande fåglar på rad
Sjöng min feber felfritt
Bröderna skålade draget
sjöng över vadet
I rummets svala närhet
och när vet jag
om livet klippt sina vingar?
fredag 12 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar