ljudet av
din morgonandedräkt
spikas upp
i mitt huvud
fyller rummets
ängslighet

lapar ditt bleka skinn
bland skrovlig hud
och svärta
låter längtan avtecknas
som en smekning
mot din tanke
som en viskning
mot kroppen din

låter huvudet vila
mot din framtid
och i morgonljuset
skalar jag ner din oro
mot min skarv
men mitt arv
och oro
har ingen tystnad