skadade du mig
när du drog dina minnen
nära mig
som en skärva hud
om natten

mellan elden
genom kroppen
bredvid gråten

och genom det trådlösa
inre landskapet
skar du av mig dagen
vävde in mig
i ditt såriga var
där ryggraden brände
som livslinjens svärta

skadade du mig
när du höll gårdagen
girigt mellan dina händer
i stram fosterställning

om natten
mellan livet
över tiden

istället för mitt jag
så varsamt
så varsamt
som ett brännmärke i rött