Skulderbladen vända mot såret
Dunkande dag lyfter
Min andedräkt ut ur
Det svala rummet
Där bröder dricker svartöl
Och kliar sig i håret
Där skorporna flyger som nerver i luften
Till mig
Och du skalade av mig min hud
Slickade på mina vener
Och fläckade
Min mun
Ditt huvud luktade grått
Och gapade i alla akter
Ditt huvud tog du av dig
Och satte på mitt skulderblad
Gnisslande fåglar på rad
Sjöng min feber felfritt
Bröderna skålade draget
sjöng över vadet
I rummets svala närhet
och när vet jag
om livet klippt sina vingar?

Mörkerljus i sidled
leder barnen fram
jag står vid sidan
och delar ut ditt skägg

Slår
mig
mot
den
hårda hud
han har
i ett stilla fall
av mörkerljus
slår jag
honom
med häpnad

När orkar du vara du?
I ett stilla regn av fostertårar
Är jag du i natt
Livlös på golvets stela
Krampar i en vacker grimas
Drömde om storebröders skare
Om hundars pissande gråt
Drömde om det röda köttet
Om ett liv i och vid mig

ge mig ord
och jag ska tala
tala tills min strupe blöder
ord ska brukas
ord ska gjutas
som guld uti min mun
och då min tunga
har förmultnats
av för många sagda ord
då min vän
då ska jag vara lycklig

Tänk om
Jag har valt att älska
Dig
När du tittade bort
i det konstiga ljuset av en natt
Huvudet högt i en pina
Grinat uttryck
För du
Har härjat mitt inre
Som en lila fasa
Och nu
Rasar jag fort
I ett fall av saknad
Den saknad
Jag saknat att begråta
Tänk om
jag önskar
Mig dina händer i min
Röda mun
Som ett motspel
Till allt fult världen bjuder på
Allt eländigt min kropp
Bär på
Och din vackerhet
Vill jag spara
Som en tröst
att vara med imorgon

trött februari
nöter stöter såret
djupa såret i rött
andetaget skär i kroppen
livet skär i såret
inuti gråten en lättnad
av att bli hämtad
gud låt mig få komma
hem till dig