fäster dina läppar
på min ryggrad
när jag vaknar
är du där
som luften över dagen
ljuset över människan

skygg
sörplar jag din kyss
som den sista måltiden
som den första
gryningen
fäster jag
den
på min rygg
och somnar nära natten

tid
stryker
stretar
räknar
river
inom
utan
slår
tiden
river
mig
dig

din gråt
i varje takt
hal
som om
de vore väsen
i stökig lägenhet
vårdamm virvla
trötta, fria
som om
det vore jag
hålla hud
hårt den hålla
gryning komma
natten gå
stryka huden
hålla hårt
om natten
ditt varat
om natten
hårt jag hålla

den sista tåren
uppfläkt
baksidan
din handflata
skrovlig hy
bultar
oroligt
under livet
kan
såret läka
nu?

livet
lutar svärtan
nära

rodnat sår
faller
inåt

dragen
dag
mellan
gråt

du
jag
vi

mittemellan
gud
och såret
sliter du
av
mig orden
utanför
min kropp
står
ruelsen
stadigt
står
stadigt
intill
den
heliga jorden

huvudet
kapa
huvudet
stå
lida
vara
människa
hela
skära
resa
bära
mittemellan gud
sliter
du
av
mig orden