syr upp

din andedräkt
på mitt bröst
doften rik
spetsad

över mig
spretigt
gryningsmönster
under mig
utspilld vargtass

hålla huden
huden hålla
vackert hålla
huden vackra

nära natten
evigt nära
ditt bröst i mig
bland gryningshavet

Som nattens svarta fåra
sargar dagens ansikte
som dagens sista gråt
river i hudens bröst
skär ditt sår mig
du mitt sår
ärrat och naket
svullet och gråtet
sväller ihop för natten
kurar ihop sig för dagen

vill klia hål på dina såriga armar
bita itu dina sparvkinder
skjuta ihjäl dina ord
huvudlöst
jag föll
i dig
tveklöst
jag dör nu
i mig

Gråt över mig
gråt
över den sista människan

och idag. När regnet faller tungt. Och radioskvalet står på i bakgrunden. Blåser sommaren förbi utanför fönstret. En man utanför försöker fånga den. Och bredvid honom klappar hans hund händerna. Och idag. Ska jag vakta drömmen. Som lever mittemellan. Som utmanar och utstår. Min dröm som går bredvid. Håller huvudet högt. Som helig tystnad.

och morgonsvedan som bultar i existensens nerv och såret som skaver med dess precision det vet vad det gör det vet precis vad det gör

april trånar stillheten
samlar minnen
där bak
i bussen
samlar mig ett tag

på marken
fräter ditt ord
sen förra våren
oro slår
bultar hårt, nära
den sommaren hängde sig
och jag
ville också
nära livet
slänger minnen
samlar nuet
där bak i bussen

fäster dina läppar
på min ryggrad
när jag vaknar
är du där
som luften över dagen
ljuset över människan

skygg
sörplar jag din kyss
som den sista måltiden
som den första
gryningen
fäster jag
den
på min rygg
och somnar nära natten

tid
stryker
stretar
räknar
river
inom
utan
slår
tiden
river
mig
dig