för in
din
kropp
mellan
mina ben
mellan
min hud
och det som skaver
gud

trådar
utanför
skötet
hänger
som sår
blöder
mig ihjäl?

för upp
dina
ord
i mitt
jag

söv mig om natten
jaga mig hem
gud
och fräls mig
från det brännande
minnet
som skaver

en kropp lagad

som gammalt lapptäcke 

skärvor 

fäster inte längre

i det stora

håller trådarna

nära

vill sy mig hel

men huden blöder

ihjäl

öppnar såret

med nålspetsen

skärvor så nära

mitt innersta

så nära

det jagade slutet

älskade 

förbarma dig
släck min sjuka förtvivlan

älskade 

hela mig i stilla nåd

älska

hela mig
ja hela mig

varför
kan du
inte bara
älska mig gud?

ro
min oro
över
den nära
natten

vatten stilla
urblekt intakt
vakande dimma
oh korpar

flyter dagen
omkring
i helande natten?
gråter dagg min själ
till ro
Oh låt min oro
strypas omkring

där utanför gränsen
nedanför ordet
om natten
tar natten mig
om natten tar mig
tar natten
mig

när jag var              

liten

tecknade jag

dina fräknar

på min nakna vägg

I ett försök

att lära

mig ta på det

oåtkomliga

när närheten
svalnar
ditt ord tvekar
täcker mitt ansikte
river min nerv
kliver
in
du ut
huvud gråta
liv förlåta
vill
bara ta
dig ut
ikväll

ljudet av
din morgonandedräkt
spikas upp
i mitt huvud
fyller rummets
ängslighet

lapar ditt bleka skinn
bland skrovlig hud
och svärta
låter längtan avtecknas
som en smekning
mot din tanke
som en viskning
mot kroppen din

låter huvudet vila
mot din framtid
och i morgonljuset
skalar jag ner din oro
mot min skarv
men mitt arv
och oro
har ingen tystnad