Salig ska vägen vara dit

Jag skriver dikter så jag blir alldeles snurrig. Runda, goda, hårda dikter. Om en värld i trasigt förfall. Om en tid som klivit för långt bort och gått och lagt sig. Hemma kan jag inte andas. Borta ser jag bara dig. I farlig harlekindress bryter du ned samma mening som jag. Jag skriver dikter för den eviga färgskalan, för mästaren och margerita, för den ljuvliga estetikens kras.
Imorgon ska jag sluta, och åter falla i normal poetik. Salig ska vägen vara dit.