skuldra mot livet
hud mot ådra
tiden längta
vara fly
dela dagar sköra
hudlöst och vettlöst
leda livet föra
gränslöst och sanslöst
klipper så andan
i ett försök
att komma ur
tiden
mig själv
över atlanten
syr
gråten
sig själv
i ett
tyst
talande
ögonblick
av liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar