under orden
finns din andedräkt
tätt skuren av sprit
överfylld av ljusa spår
där din nakenhet
vilar sig het

över orden
stryker sig febern
tät runt din ryggrad
hårt, nära
som tumören om människan
som värken i gud

och huden färgar
himmelen tröstlös
såret öppnar sig igen
rinner över dina ord
rinner ner i mig
och ditt sår
rinner åter ner
i mig