tryck stjärna
och du ska se
att stjärnan
kommer att falla
från himmelen
precis som du vill
tänk vad fint
om det kunde vara
lite enkelt ibland

Detta brinnande nu

slowmotion
sveper mig bakåt
färgade städer lämnas efter mig
ångande röster
förstelnade människor
som förfrusit av skam
vill bara fram
springer rasande rakt
med huvudet mellan händerna
blundar, armarna knutna i luften
emellanåt ska jag
bara minnas
detta brinnande nu

nu
jävlar
tar
jag
modet
i
min
hand
och går ut

För vad det är?

så skör
bräcklig som en porslinstår
vid kanten av ett öppet fönster
fragil som ett litet tyst skrik
i en bottenlös torka
du somnar
med världens dörr på glänt
och oroas över sårets ändlösa feber
du dör
en sekund i taget
ögon så skrämda av tro
och frågar dig
gång efter annan
i dragen gryning
för vad det är
för vad det är detta livet?

Få en bit av febern

döda tårar i
skämd lukt
rinner av egen ensamhet
ett tickande av stelfrusen tid
som envist trasar dig sönder
likt en feber som kliver fram
ur en nerhuggen skugga

och ylar i skyn
gör den dåre som stått gömd därbak
för att få en bit av din feber
för att få ett bett av ditt liv

spröda dar av juni
tassar som en sårig bror
skimrar över ansiktet
såsom hennes minne

jubel över jorden
när andetaget tas
och precis som ett ras
faller gråten
när jordens inre brinner

buken fylld av mat
medan själen min svälter
välter en värld som rasar
förfasar
över den galenskap som inte blir
vill nu bara
stilla falla