så skör
bräcklig som en porslinstår
vid kanten av ett öppet fönster
fragil som ett litet tyst skrik
i en bottenlös torka
du somnar
med världens dörr på glänt
och oroas över sårets ändlösa feber
du dör
en sekund i taget
ögon så skrämda av tro
och frågar dig
gång efter annan
i dragen gryning
för vad det är
för vad det är detta livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar