döda tårar i
skämd lukt
rinner av egen ensamhet
ett tickande av stelfrusen tid
som envist trasar dig sönder
likt en feber som kliver fram
ur en nerhuggen skugga
och ylar i skyn
gör den dåre som stått gömd därbak
för att få en bit av din feber
för att få ett bett av ditt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar