söndag 11 oktober 2015

i gläntan föder jag
om och om igen
flätar samman min hud
över jordens händer

små vita spår
röda i mörkret
vittrar ur mig
som ljus i nattens sår

i tystnaden
varar det oändliga
vilar stilla i ljudet
av mitt bröst

så i den brutna gryningen
när gud äntligen tittar på
och håller himmelen
i sina bleka armar
blir bröstkorgen plötsligt så lätt
över de ljud som far
över gryningen
stiger ur jord
över himmel
som om
gud
åter älskade


söndag 4 oktober 2015

du har mitt anlete
i din tunga kropp
mitt sköte
i din hand
skapar dagen mitt minne
håller orden hela vägen
i gläntan föder jag
om och om igen
skåror täpper himmel
skäror möter hud
i mitten av mig
släcker jag din cigarett
den eld
du bar på
är försvunnen

lördag 3 oktober 2015

ljudet av dina händer
när de dricker kaffe
synen av din röst
när du tar i mig
doften av dina skärvor
under min hud
speglar mig i natten
som ett djur
och jag kan inte längre
känna att du finns
under din hud
minnen dragna i sår
genom år
orena 
drar du i dig mörkret
som ett ljus
löper som en hynda
i gråt
jag skär ut dig 
ur teven
som en skarvad del av mig

söndag 2 augusti 2015

skogen klippte dina fingrar
dina fingrar klippte skogen
din hals den tog jag
trädde den över min kropp
som rustning

i natten for kråkarna omkring
hängde sina ungar i träden
så nakna
samlade de starka skeletten
som ur jorden steg

ur vattnet steg ljuset
och jag ville också

i dunklet
av din
vackerhet

fredag 31 juli 2015

som om din arm
varit fastsydd
på mina ögonlock
sedan havet steg upp
ur din mun

som om din andedräkt
varit min luft
sedan nätterna vaknat
ur mörkret och undrat
över det smeksamma såret

himmelen skar mig
ur oron ur askan

och utan skam

tar jag din närhet
och häller
över min kropp

som
klar kärlek
över
min
bensin
såret upplöser inte
sig själv
imploderas inte
av det som innanför
skaver

förgörs inte
av det glappande mellanrum
mellan mig och dag
som frambringats

ruttnande minnen
omkring de flyter
uppsvällda av sig själva
ingen ro de äger
ingen nåd de lovar
skaver min hud
skär min tanke
itu

och bålen
etsar sig fast
i det som var
skär mig om natten
andas kan jag inte längre
och jag
önskar

att du tog mig hem

men du
vill
att jag
lider