din sårnål tränger
djupt ner i min hudficka
vrider om i min skarv
slipar ner
min andedräkt
till spruckna kippanden
spruckna läten i tid och otid
spricker hårt mot ytans drev
andetag i sidled
munnar stannar ordlek
din sårnål gör hål
i mina vener
helvetesskrik i ådror sköra
dodonk do donk
snälla,
kunde du inte
bara gått hem